Yom Kippur-kriget 1973

En säkerhetspolitisk missbedömning höll på att leda till att Israel förlorade det krig som Egypten och Syrien inledde i oktober 1973. Israel förlorade inledningsvis Golanhöjderna och så gott som hela Sinai, innan kriget vände.

Israeliska stridsvagnar korsar Suez-kanalen i oktober 1973. Foto: IDF

Yom Kippur-kriget, eller Oktoberkriget, utkämpades från den 6 till 25 oktober 1973 mellan Israel och ett antal arabstater ledda av Egypten och Syrien. Striderna ägde i första hand rum på Sinaihalvön och Golanhöjderna, områden som hade erövrats av Israel i sexdagarskriget – ett försvarskrig sex år tidigare. Kriget föregicks av en kraftig sovjetisk upprustning av Egyptens militärstyrkor och Sadat upprepade samtidigt sina hot om krig mot Israel och Egypten genomförde storskaliga övningar för att testa Israels beredskap. Under konflikten försåg USA Israel med vapen medan Sovjet levererade militär hjälp till arabländerna under kriget, vilket ledde till ökade spänningar mellan stormakterna. Yom Kippur-kriget inleddes genom att den arabiska koalitionen inledde en överraskningsattack mot Israel på Yom Kippur, försoningsdagen, den viktigaste judiska helgdagen. Egyptiska styrkor intog praktiskt taget hela Sinaihalvön utan motstånd innan Israel tre dagar senare mobiliserade sina styrkor och stoppade den egyptiska offensiven.

Samtidigt inledde Syrien en attack mot Golanhöjderna och gjorde inledningsvis stora framryckningar i norra Israel. Efter tre dagars hårda strider hade israeliska styrkor drivit tillbaka angriparna och inledde därefter en motoffensiv långt in i Syrien. Inom en vecka började israeliskt artilleri beskjuta utkanten av den syriska huvudstaden Damaskus. Egyptens president Anwar Sadat startade ytterligare en offensiv mot israelerna för att för-bättra sin position inför kommande fredsförhandlingar, men angreppet blev snabbt stop-pat och Israels general Ariel Sharon och hans militärstyrkor kunde korsa Suezkanalen och omringa Egyptens tredje armé, endast 100 kilometer från Kairo. I samband med Camp David-avtalet 1978 och det efterföljande fredsavtalet mellan Egyp-ten och Israel året därpå lämnade Israel hela Sinaihalvön till Egypten, vilket därmed blev det första arabiska landet som erkände Israel som en legitim stat. Veckorna efter kriget beslutade arabvärldens oljeministrar att strypa oljeproduktionen för att sätta press på västvärlden. Den efterföljande oljekrisen fick många länder att omvär-dera sin Mellanösterpolitik till arabvärldens fördel. Både Egypten och Syrien förutsåg att oljebojkotten skulle hjälpa dem i de fredsförhand-lingar som skulle hållas efter konflikten.

När kriget utbröt var bedömningen hos Israels underrättelsetjänst att sannolikheten för krig var liten. Även om de faktiska arabiska krigsplanerna var kända trodde man att ara-berna inte var seriösa med dessa planer. Flera varningar om ett förestående krig – inklusive en varning till Golda Meir från Jordaniens kung Hussein – ignorerades av Israel. När Israels premiärminister Golda Meir fick veta om den kommande attacken tog hon det kontroversiella beslutet att inte inleda en förebyggande attack eftersom USA krävde att Israel inte startade kriget. Först timmarna innan attacken började, gick order ut om en partiell mobilisering av de israeliska reserverna. Den israeliska regeringen och militären fruktade under de första dagarna av kriget, att utan en avgörande seger på minst en front skulle världen inte längre tro att den judiska staten skulle kunna försvara sig – enligt tidigare hemligstämplade dokument från regeringsmöten som släpptes av israeliska försvarsdepartementet i början av 2021. Dokumenten släpptes några månader efter premiären av tv-serien Valley of Tears (Tårarnas dal) som i tio avsnitt skildrade Yom Kippur-kriget, också kallat Oktoberkriget, och händelserna månaden efter kriget. Totalt dog över 2 500 israeliska soldater och tusentals skadades i striderna, medan uppskattningsvis över 10 000 egyptiska och syriska soldater dödades.