Vem kan göra aliyah?

Varje jude har obegränsad rätt att immigrera till Israel och bli israelisk medborgare. Med jude menas de som är födda av en judisk mor, eller de som har konverterat till judendomen och de som inte ansluter sig till en annan religion, även om det finns undantag.

Alla som är födda av en judisk mor betraktas som judar. Foto: Pexels

Individer födda inom Israels gränser får medborgarskap vid födseln om minst en förälder är medborgare. Icke-judiska personer har möjlighet att bli medborgare efter att ha bott i landet i minst tre år samtidigt som de har haft permanent uppehållstillstånd och dessutom visat kunskaper i det hebreiska språket.
Den israeliska lagen om medborgarskap beskriver villkoren som gäller för att en person ska få medborgarskap i Israel. De två primära lagar som styr detta är 1950 års lag om återvändande och 1952 års medborgarskapslag. Lagstiftningen definierar Israel som det judiska folkets nationalstat sedan år 2018.
Israel har ett eget departement för aliyah och integration som ger hjälp till invandrare och återvändande medborgare. Departementet fastställer policy, fördelar budgetstöd och erbjuder specialiserade tjänster när det gäller bostäder, sysselsättning och kultur för nytillkomna medborgare.

Regeringen och religiösa myndigheter har historiskt varit oense om vem som kan få medborgarskap. Återvändandelagen tolkades fram till 1970 strikt under judisk religiös lag där alla som är födda av en judisk mor betraktades som judar. Med jude menas även de som har konverterat till judendomen och inte ansluter sig till en annan religion.
Medborgarskapslagen ändrades 1971 så att alla judar som formellt uttryckte sin önskan om att migrera till Israel omedelbart blev israelisk medborgare, utan något krav på att komma in på israeliskt territorium.
Utlänningar som konverterar till konservativ eller reformjudendom inom landet har varit berättigade till medborgarskap enligt lagen om återvändande sedan 2021. Både Israels överrabbin och Högsta domstolen betraktar anhängare av messiansk tro som kristna och utesluter dem specifikt från rätten att återvända, om de inte har tillräcklig judisk härkomst på annat sätt.

Etiopiska judar som levt i Etiopien sedan tidig medeltid hade utvecklat ett antal sedvänjor inspirerade från koptisk kristendom. Deras status som judar bekräftades av Överrabbinatet år 1973. Ett nytt ministerbeslut 1992 fastställde att denna gemenskap inte var berättigad till rätt att återvända, men vissa av dem fick komma till Israel för familjeåterförening.
Nya regeringsbeslut har därefter tillåtit flera av dem att migrera, även om de måste konvertera till judendomen för att få medborgarskap.
Samariter är nära besläktad med israeler och redan 1949 blev samariter kvalificerade för israeliskt medborgarskap enligt lagen om återvändande.
Efter självständighetskrigets slut var den israeliska regeringen ovillig att tillåta en fientlig arabisk befolkning att återvända. Beslutet motiverades som en defensiv åtgärd för att förhindra fortsatta arabiska krigshandlingar inom israeliskt territorium och som en respons på en officiell retorik från dessa araber och angränsande arabstater som uttryckte sin önskan att eliminera Israel.
De araber som lyckades återvända till sina hem i Israel efter kriget beviljades senare medborgarskap. De som hade flytt till grannländerna fick inte medborgarskap där, endast de som bosatte sig i Jordanien fick jordanskt medborgarskap.