Tempel-offer till Zeus ledde till uppror

Mackabéerupproret inleddes efter att Antiochos IV Epifanes byggde ett altare till den grekiske guden Zeus i Jerusalems tempel. Mackabéerna lyckades erövra templet, rena och återinviga det. Denna händelse firas i dag som den judiska högtiden Chanukkah, tempelinvigningsfesten.

Israeliska soldater vid tempelplatsens västra mur år 1967 då Israel i samband med sexdagarskriget intog östra Jerusalem. Foto: David Rubinger, GPO

För drygt 2000 år sedan turades världsherravälden som Babylonien, Medo-Persien, Grekland och Romarriket om att ockupera Israel. Den babyloniske kungen Nebukadnessar II, den persiske kungen Cyrus den store, den grekiska kungen Alexander den store och den romerske generalen Pompeius, erövrade i tur och ordning Jerusalem, vilket fick varierande konsekvenser för stadens gudstjänstliv. Omkring 200 år efter att Persien hade besegrat Babylonien (då judarna fick komma tillbaka till Israel från den babyloniska fångenskapen för att återuppbygga templet), erövrades Israel av den grekiske fältherren Alexander den store. När landet ockuperades av Grekland inleddes en hellenisering av området som nådde sin kulmen knappt 150 år efter att ockupationen inleddes, då Antiochos IV Epifanes kom till makten. Den första av Mackabeerböckerna, som skildrar den judiska historien under de sista två århundradena före Jesu födelse, beskriver hur en del judar vid denna tid började överge lagen och att de lockade många med sig. ”Låt oss närma oss hedningarna som bor omkring oss och sluta förbund med dem”, resonerade de, enligt första Mackabeerboken.

Efter att ha besegrat Egypten vände sig Antiochos efter sex år vid makten, mot Israel och Jerusalem. Han trängde in i templet, tog det gyllene altaret, bordet för skådebröden, bägarna och skålarna för dryckesoffren, rökelsefaten av guld, förhänget och guldutsmyckningen på tempelhusets fasad. Antiochos beordrade hela sitt rike att bli ett enda folk, att överge sina egna lagar och seder, samt att rätta sig efter den gudsdyrkan han föreskrev som innebar att offra åt grekiska gudar och vanhelga sabbaten. Omskärelse förbjöds, brännoffer, matoffer och dryckesoffer avskaffades och kungen byggde istället ett altare till den grekiske guden Zeus i Jerusalems tempel. I denna situation organiserade prästen Judas Mackabaios och hans söner ett motstånd som fick namnet Mackabéerupproret. År 164 före vår tideräkning inleddes, lyckades mackabéerna erövra templet och återinviga det. Denna händelse firas i dag som den judiska högtiden Chanukkah, tempelinvigningsfesten. Mackabéernas rike bestod i omkring 100 år, fram till romarnas erövring av Jerusalem.

När Daniel befann sig i den babyloniska fångenskapen flera hundra år tidigare förutsåg han i detalj Antiochos IV Epifanes framträdande, vilket beskrivs i Daniels bok i Bibeln (kap 11:31-35, Svenska Folkbibeln): ”Härar från honom ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse.” Det skulle därefter dröja ända till år 1948 innan judarna fick tillbaka sin självständighet i och med att staten Israel bildades. Hela Jerusalem återtogs i samband med sexdagarskriget 1967 och den 30 juli 1980 antog det israeliska parlamentet Knesset Jerusalemlagen, som säger att hela Jerusalem är Israels huvudstad, som ett säte för regeringen, presidenten, regeringsbyggnader, Högsta domstolen och Knesset. Frågan om Jerusalems status är i dag den enskilt viktigaste världspolitiska frågan med intressenter som EU, FN, Ryssland och USA (via den så kallade internationella kvartetten), men också Arabförbundet, Islamiska konferensen och Vatikanstaten.