Pesach – nästa år i Jerusalem

Pesach, det osyrade brödets högtid, firas till minne av uttåget från slaveriet och förtrycket i Egypten för omkring 3500 år sedan. Detta är den viktigaste judiska högtiden som på ett avgörande sätt har definierat judendomen. Sedermåltiden i samband med Pesach avslutas med frasen ”Nästa år i Jerusalem”.

Israeliternas uttåg ur Egypten, målat av konstnären David Roberts år 1829. Foto: Birmingham Museum

Pesach, den judiska påskhelgen, börjar enligt traditionen på kvällen den 14 Nissan som i år infaller den 22 april. Detta är den grundläggande och största helgen inom judendomen och den har format och definierat hela den judiska religionsutövningen. Uttåget ur Egypten under ledning av Moses, den 40-åriga vandringen i öknen, mottagandet av de tio budorden på Sinais berg och intåget i det förlovade landet, samt alla mirakler som skedde genom gudomliga ingripanden är dokumenterat i Toran, de fem Moseböckerna.
Uppmaningen att årligen fira det osyrade brödets högtid, från generation till generation, följs av judar över hela världen, än idag, 3500 år senare. Berättelsen om denna högtid är judendomens kärna. Gensvaret på befallningen som gavs till det judiska folket om att berätta om denna befrielse för kommande generationer är anledningen till att judarna fortfarande finns kvar som ett folk efter 2000 år av förskingring.

Pesach firas under sju dagar i Israel och i åtta dagar av judarna i diasporan. Ända fram till templets fall år 70 slaktades lamm i Jerusalems tempel i samband med pesach, i dag äter man istället en seder-måltid under de två första pesach-kvällarna (i Israel endast den första kvällen).
Under högtiden äts endast osyrat bröd, matza, eftersom brödet inte hann jäsa vid flykten från Egypten. Måltiden inleds med en välsignelse över ett glas vin och är utformad som en pedagogisk lektion för barnen där historien om uttåget ur Egypten och det judiska folkets befrielse från slaveriet återges.
Det hebreiska ordet pesach betyder ”passera förbi” vilket den engelska termen för pesach; ”passover” tydliggör. Namnet syftar på dödsängeln som passerade förbi de dörrar som hade blod från ett slaktat lamm på dörrposterna, vilket medförde att de förstfödda judiska sönerna kunde överleva.

Den fras som traditionellt avslutar seder-måltiden är ”Nästa år i Jerusalem”. Staden var alltid i fokus för de judar som tvingades bort från sitt land och från sitt tempel för knappt 2000 år sedan. Psalm 137 beskriver även hur judarna som fördrevs till Babylon 600 år tidigare satt och grät och drömde om Sion, Davids stad: ”Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela” (vers 7).
Pesach-dagarna helgen är även omnämnda i Nya testamentet bland annat i det som har kallats den sista måltiden, då Jesus och hans 12 lärjungar, som för övrigt alla var judar, skulle fira det osyrade brödets högtid i just Jerusalem.
Berättelsen om Israels barns uttåg ur Egypten har inte bara format judendomen utan stora delar av den västerländska kulturen och rättsuppfattningen, som vilar på judisk-kristen etik och moral.
Än i dag pågår kampen om Sion och striden om Jerusalem, vilket Israels existentiella kamp mot de fiender som i dag vill förtrycka folket och förinta landet tydligt visar. I fronten för denna strid finns islamister i Iran, med terrorgrupperna Hamas, Hizbollah, Islamiska Jihad och Houti-rörelsen som sina ombud.
Efter sedermåltiden fylls en bägare med vin åt profeten Elia. Denna ”Elias bägare” ska avisera Messias ankomst. Samtidigt läses en bön om att Gud återigen ska befria det judiska folket från förtryckare.