Palestinska flyktingsituationens uppkomst

Den palestinska flyktingsituationen uppstod när den arabiska befolkningen och arabstaterna vägrade att acceptera FN:s delningsplan, resolution 181, som FN:s generalförsamlingen antog i november 1947.

När den arabiska befolkningen och arabstaterna vägrade att acceptera FN:s delningsplan utan istället angrep landet Israel blev resultatet att omkring 700 000 araber av olika anledningar lämnade sina hem. Foto: Commons wikimedia

När David Ben Gurion i enlighet med FN:s delningsplan utropade Israel som stat i maj 1948 angrep istället omgivande arabländer omgående landet med en judisk befolkning på drygt 600 000. Resultatet blev att omkring 700 000 araber av olika anledningar lämnade sina hem. Palestinier menar att de fördrevs av Israel, medan en israelisk uppfattning är att flykten var en del av Arabförbundets plan att invadera landet och att en fördelning av mark genom militär makt kvarstod eftersom delningsplanen var förkastad. Ungefär lika många judiska flyktingar tvingades lämna sina hem i de arabländer som var inblandade i kriget. Dessutom fördrevs alla judar från de områden som erövrades av Egypten och Jordanien. Efter kriget mot Israel 1948 ockuperade dåvarande Transjordanien västra sidan av Jordan och landet bytte då namn till Jordanien för att markera att även det som idag kallas Västbanken ingick i riket. Den palestinska flyktingfrågan hamnade delvis i bakgrunden när Jordanien avfärdade palestinska självständighetsambitioner och Västbanken annekterades.

Kung Abdullah av Jordanien reste i juli 1951 till fredagsbönen i Al Aqsa-moskén i Jerusalem där en palestinsk nationalist som var nära släkt med stormuftin Husseini sköt ihjäl honom. Kung Hussein beslutade år 1965 att bygga ett palats i östra Jerusalem för att markera Jordans suveränitet. Planerna övergavs när Jordanien förlorade kontrollen över området under sexdagarskriget 1967. Jordanien lade ned sina anspråk på territoriet först år 1988. När Jordanien i samband med sexdagarskriget förlorade kontrollen över Västbanken blev även den palestinska flyktingfrågan mer brännande. Internationella terrorattacker bidrog till uppmärksamheten. I slutet av 1960-talet utförde palestinska befrielserörelsen PLO attacker in mot Israel med Jordanien som bas. I september 1970 krossade därför Jordaniens armé PLO och organisationen flyttade sitt högkvarter till Libanon vilket inledde inbördeskriget i landet. Fraktioner inom PLO utförde i början av 1970-talet flygkapningar och bombattentat runt om i världen. En PLO-fraktion mördade Jordaniens premiärminister Wasfi Tal i Kairo 1971 och utförde dessutom München-massakern vid OS 1972. År 1998 tog PLO-ledaren Yasser Arafat initiativ till att inrätta den 15 maj, dagen efter att staten Israel utropades, till en palestinsk sorgedag med benämningen Nakba, ”Den stora katastrofen”.