Mellanösterns kolonialmakter

Både i Mellanöstern och i västvärlden förekommer argument där Israel anklagas för att vara en ockupationsmakt och en kolonialmakt som bedriver etnisk rensning. Länderna där dessa anklagelser framförs har koloniserat stora delar av världen och har i stor utsträckning rensat sina länder från sin judiska befolkning.

Muslimska krigsherrar ockuperade och koloniserade stora landområden i Afrika, Mellanöstern och Europa. Foto: Commons wikimedia

Europeiska bosättare har under de senaste århundradena ockuperat och koloniserat minst tre kontinenter (Nordamerika, Sydamerika och Australien) och har via östeuropeiska pogromer i början på 1900-talet och nazisternas efterföljande folkmord i stor utsträckning etniskt rensat sin egen kontinent på judar. De drygt 10 miljoner judar som fanns i Europa i början av 1900-talet har, efter pogromerna i Östeuropa och efter Förintelsen, decimerat den judiska befolkningen till drygt en miljon.
Även muslimska krigsherrar har ockuperat och därefter koloniserat stora landområden i Mellanöstern och norra Afrika efter att Muhammed år 630 erövrade Mekka med en stor muslimsk armé. Muslimerna intog därefter det som i dag är Israel, Syrien och delar av Irak. Därefter erövrades delar av Iran, resterade delar av Irak, Egypten och Nordafrikas kust. Därefter införlivades även Spanien (på 700-talet), Iran och Afghanistan i det muslimska imperiet. Muslimernas ockupation av Spanien upphörde successivt från 1200-talet till slutet av 1400-talet.

Osmanska riket, eller Ottomanska riket, var ett imperium som varade i drygt 600 år och som upphörde år 1923 då det moderna Turkiet bildades efter att det brittiska imperiet hade upprättat det Brittiska Palestinamandatet. I samband med erövringen av Konstantinopel år 1453 blev det Osmanska riket en världsmakt. Den osmanska styrkan som besegrar Konstantinopel uppgick till omkring 50 000 soldater. Osmanska riket blev ett allvarligt hot mot det dåvarande Europa och dominerade under 1600-talet hela Mellanöstern, Turkiet, Balkanhalvön och stora delar av Nordafrika.
Efter att Ottomanska riket hade dominerat området i århundraden blev Jerusalem en övergiven och betydelselös stad. Ernst Gustav Schultz var i mitten av 1800-talet forskare och konsul i Jerusalem för kungariket Preussen. Hans Jerusalem-bok, utgiven 1845, beskriver att staden i samband med 1844 års folkräk­ning endast hade 15 510 invånare, varav 7120 judar, 5 000 muslimer och 3 390 kristna.
Sedan staten Israels bildande 1948 har samtliga arabländer etniskt rensat sina landområden från så gott som alla judar vilket rör sig om omkring 800 000.

Hur har då den judiska närvaron sett ut i det som i dag är Israel? Jo, efter över 1000 år av judisk-israelisk närvaro i Israel – med Jerusalem som huvudstad – ockuperades Israel av Romarriket år 63 f.Kr. Det romerska riket förstörde sedan Jerusalem år 70 e.Kr. och försökte fördriva judarna från landet. Därefter har landet ockuperats av bysantiner, araber, korsriddare, mamlucker, ottomaner och britter som i stor utsträckning lämnade landet åt sitt öde i 1900 år medan judar, både de som var kvar i regionen och de som fanns i förskingringen, höll liv i drömmen om Sion, bland annat via bönen: ”Nästa år i Jerusalem”.