Moderna sionismens grundare hyllas

Herzl-dagen är en israelisk nationell högtidsdag som firas årligen den tionde i den hebreiska månaden Iyar, i år den 18 maj. Dagen hyllar sionistledaren Theodor Herzls liv och vision.
Efter den första sionistkongressen i Basel år 1897 skrev Herzl i sin dagbok: ”I Basel skapade jag den judiska staten. Om fem år kanske, och helt säkert om femtio, kommer alla att inse det. Om ni vill det, är det inte bara en dröm.”

När staten Israel utropades i maj 1948, satt ett stort fotografi av Theodor Herzl på väggen bakom de huvudpersoner som var med när självständighetsförklaringen lästes upp. Foto: GPO/Hans Pin

Herzl-dagen skapades av det israeliska parlamentet Knesset som en del av Herzl-lagen. Enligt lagen, som antogs i juni 2004, ska Herzl-dagen firas en gång om året, på Iyar 10, Theodor Herzls födelsedag.
På den här högtidsdagen hålls en statlig minnesstund på Herzl-berget i Jerusalem och i försvarets träningsläger och i skolor. Tid ägnas åt´ fördjupning i Theodor Herzls insatser och sionistiska vision, och ett seminarium till minne av Herzl hålls i Jerusalem för att diskutera sionistiska frågor. Även Knesset håller en särskild session för att uppmärksamma Herzl-dagen. Om det hebreiska datumet, 10 Iyar, infaller på sabbaten, skjuts Herzl-dagen upp till söndagen
I början av 1896 gav Herzl ut boken ”Der Judenstaat” som argumenterade för en judisk statsbildning som den enda lösningen på de progromer och den förföljelse som drabbade judarna i Europa. I boken skrev han: ”Idén som jag har utvecklat i denna pamflett är uråldrig: Det är upprättelsen av den judiska staten…”
Även om Herzl´s bok på sätt och vis kom som en blixt från klar himmel, gavs den inte ut i ett vakuum. Redan på 1860 och 1870-talet framfördes idén om att det inte fanns något annat alternativ för de europeiska judarna än att skapa en egen stat.

Parallellt med att antisemitismen i Östeuropa eskalerade hade ett personligt uppvaknande även skett hos den judiske journalisten, som skulle bli avgörande.
Den utlösande faktorn för Theodor Herzls engagemang var Dreyfusaffären i Frankrike, en politisk rättsskandal där den judiske officeren Alfred Dreyfus år 1894 dömdes till livstids deportation till Djävulsön. Brottet var högförräderi.
Under processen, som bevakades av journalisten Herzl för tidningen Neue Freie Presse i Wien, krävde franska antisemiter att alla judiska officerare skulle tvingas bort från armén och senare att alla judar skulle utvisas ur Frankrike.
Dreyfusaffären väckte stor internationell uppmärksamhet, och den judiske officeren fick upprättelse senare och anklagelsen mot honom avslöjades som ett justitiemord. För Theodor Herzl blev händelserna i Paris en ögonöppnare.

Ingen som Herzl förutsåg i slutet av 1890-talet den europeiska antisemitismens oförbätterlighet. Och ingen under hans samtid lyfte så tydligt fram behovet av att staten Israel bildades.
Förintelsen mitt i den europeiska kulturens högborg och staten Israels bildande några decennier senare gav honom rätt.
Grundidén i Theodor Herzl´s bok var att med hjälp av en eller fler stormakter kunna etablera den judiska staten. Även på denna punkt var bokens författare förutseende. 20 år senare besegrades nämligen det ottomanska riket av det brittiska imperiet, som intog Jerusalem och i samma veva formulerade Balfourdeklarationen.
På den första sionistkongressen i Basel år 1897 som Herzl var en av initiativtagarna till, beslutades att målet var att skapa ett hemland för det judiska folket i Eretz Israel. Efter kongressen skrev Herzl i sin dagbok: ”I Basel skapade jag den judiska staten. Om fem år kanske, och helt säkert om femtio, kommer alla att inse det. Om ni vill det, är det inte bara en dröm.”
50 år och två världskrig senare erkände FN Israel som stat och året därpå utropades staten Israel, med ett stort fotografi av Theodor Herzl på väggen bakom de huvudpersoner som satt på podiet när självständighetsförklaringen lästes upp.