Jesus, templet och Jerusalem

Nu i december sammanföll julhelgen med den judiska högtiden Chanukka, tempelinvigningsfesten. Medan kristna vid denna tid på året firar jul för att minnas Jesu födelse, deltog Jesus själv i firandet av den judiska högtid som firas till minne av templets återinvigning år 165 f Kr efter att det hade vanhelgats av Antiochus IV Epifanes hedniska Zeusaltare.

En modell av Herodes tempel som i dag finns på Israel Museum i Jerusalem. Öster är längst ned på bilden. Foto: Berthold Werner

Johannesevangeliet beskriver (Joh 10:22) hur Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet i samband med tempelinvigningens högtid i Jerusalem, där han bekräftade för omgivningen att han var Messias.
Jesus fick en nära relation till templet redan från tidig ålder. I Luk 2 beskrivs hur Josef och Maria bar fram den nyfödde Jesus i templet för att uppfylla Mose lag.
Uppväxten präglades därefter av regelbundna besök till templet i Jerusalem. Lukas evangelium beskriver hur Jesu föräldrar varje år brukade gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. Eftersom dessa besök i templet även skedde vid de två övriga pilgrimshögtiderna Shavuot (pingst) och Sukkot (lövhyddohögtiden) hade Jesus kanske redan besökt templet ett trettiotal gånger när han som tolvåring i samband med påskhögtiden besökte Jerusalem. Där stannade han kvar i templet utan att hans föräldrar visste om det när de vände hemåt.
I templet satt han mitt bland lärarna, lyssnade på dem och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. När föräldrarna frågade varför han hade stannat kvar och gjort dem oroliga blev svaret: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?” (En annan översättning lyder: ”i det som hör till min Far”).

Redan i saligprisningarna i Matteus 5 bekräftar Jesus sitt anspråk på Jerusalem när han kallar staden för ”den store Kungens stad”. Under Jesu tidiga verksamhet i Galiléen kom människor från Jerusalem för att ta reda på vad som hände kring honom. Han började också snart att förbereda sina lärjungar på att han skulle gå upp till Jerusalem där han skulle bli utlämnad åt hedningarna och dödad.
När han senare väl red in i staden på en åsna möttes han av stadens invånare som ropade ut den messianska hälsningen: ”Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
När Jesus kom närmare staden och kunde se Jerusalem grät han över staden när han förutsåg dess förstörelse.
Jesus rensade sedan templet och identifierade sig med de bibliska profeterna som konfronterade det politiska och religiösa ledarskapet i Israel när han sade: ”Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte.” (Luk 14:34).
Jesus undervisade under denna period varje dag i templet.

Vid flera tillfällen i slutet av sitt liv talar Jesus sin återkomst till Jerusalem. I Matt 23:39 lovar Jesus invånarna i Jerusalem att de kommer att få se honom igen när de säger: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn.” Översteprästerna och det Stora rådet fick löftet i Matt 26:64: ”Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln”.
Precis efter Jesu himmelsfärd stod två män i vita kläder hos de oroliga lärjungarna och sade: ”Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”
Jesus hade dessförinnan uppmanat lärjungarna att inte lämna Jerusalem utan att vänta där på att löftet om att de skulle bli uppfyllda av den helige Ande skulle infrias. Efter Jesu himmelsfärd och andeuppfyllelsen var lärjungarna ständigt i templet och prisade Gud, konstaterar den sista versen i Lukas evangelium. Templet förblev centralt även efter pingstdagen. De troende samlades varje dag troget och enigt tillsammans i templet. ”Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias”, skriver Lukas i Apg 5.