Anfall från Turkiet tänkbart

Israel måste förbereda sig för ett potentiellt krig med Turkiet, varnade Nagelkommittén, som på den israeliska regeringens uppdrag ger råd inför besluten om försvarsbudgeten och säkerhetsstrategin.

Hotet från Turkiet via Syrien kan utvecklas till något ännu farligare än det iranska hotet, menar en ny israelisk rapport. Foto: Pickpik

Kommittén varnade för att Turkiets ambitioner att återställa det ottomanska rikets inflytande kan leda till ökade spänningar med Israel, vilket eventuellt kan eskalera till konflikt.
Israel måste förbereda sig för en direkt konfrontation med Turkiet, enligt rapporten som handlar om försvarsbudgeten och säkerhetsstrategin, skrev Jerusalem Post i början av januari.
Rapporten belyser risken för att syriska fraktioner ansluter sig till Turkiet, vilket skapar ett nytt och allvarligt hot mot Israels säkerhet.
”Hotet från Syrien kan utvecklas till något ännu farligare än det iranska hotet”, heter det i rapporten som varnar för att turkiskt stödda styrkor kan agera som ombud och underblåsa regional instabilitet.
Kommitténs bedömning kommer mitt i den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogans alltmer aggressiva retorik och maktspel i regionen.
Nagel-kommittén överlämnade sina rekommendationer till premiärminister Benjamin Netanyahu och beskrev en övergripande strategi för att hantera nya hot.
Kommittén föreslog att försvarsbudgeten ska ökas med upp till 45 miljarder kronor årligen under de kommande fem åren för att säkerställa att Israels försvarsstyrkor (IDF) är rustade för att hantera de utmaningar som Turkiet utgör, tillsammans med andra regionala hot.
Netanyahu kommenterade rapporten och sa: ”Vi bevittnar grundläggande förändringar i Mellanöstern. Iran har länge varit vårt största hot, men nya krafter kommer in på arenan och vi måste vara beredda på det oväntade. Denna rapport ger oss en färdplan för att säkra Israels framtid”, skriver Jerusalem Post.

Utrikesministrarna i Tyskland och Frankrike sa att de ville skapa en ny relation med Syrien och uppmanade till en fredlig övergång när de träffade Syriens nye ledare Ahmed al-Sharaa, som tidigare hette Abu Mohammed al-Golani, i Damaskus i början av januari, på uppdrag av Europeiska unionen.
Under besöket hälsade Syriens nya ledare endast på den manlige franske utrikesministern, men vägrade hälsa på den kvinnliga tyska utrikesministern.
Västerländska regeringar har gradvis börjat öppna kontakterna med den sunnimuslimska grupp som tidigare var ansluten till Al Qaida och Islamiska staten, och har även börjat diskutera om man ska ta bort gruppens terrorbeteckning.
Västvärlden har dock hittills inte hävt sanktionerna mot Syrien under al-Assad eller tagit bort terrorstämpeln av al-Golanis organisation Hayat Tahrir al-Sham (HTS), även om USA nyligen hävde den belöning på 10 miljoner dollar som de tidigare utlovat för den som kunde ge information om al-Golani.
Höga amerikanska diplomater som besökte Damaskus strax före jul träffade Syriens nye ledare och beslutade då att ta bort belöningen.
Västerländska ledare såg inledningsvis även Syriens folkmordsanklagade före detta president Bashar al-Assad som en positiv kraft i Mellanöstern. 2002 var han på besök i Storbritannien, inbjuden av drottning Elizabeth och den blivande kung Charles.

Al-Golanis organisation Hayat Tahrir al-Sham betyder ”Organisationen för befriandet av Levanten” där ”al-Sham” är den arabiska termen för Stor-Syrien (som ibland även översätts Levanten) vilket historiskt syftar på området som inkluderar de moderna länderna Syrien, Libanon, Israel, Jordanien, Cypern och delar av Turkiet. Namnet kan alltså ses som ett anspråk på större områden utanför Syrien.
Efter Assads fall har Israel intagit i en demilitariserad zon i Syrien som etablerades efter det arabisk-israeliska kriget 1973, inklusive en strategisk post på berget Hermon med utsikt över Damaskus. Israel menar att flytten är tillfällig, för att säkerställa gränssäkerheten samtidigt som de genomför attacker mot Syriens strategiska vapenlager. Flera arabiska nationer, inklusive Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Jordanien, fördömde Israels agerande.
Turkiet fördömde starkt Israels militära närvaro i buffertzonen mellan Israel och Syrien. Det turkiska utrikesministeriet anklagade Israel för att uppvisa en ”ockupationsmentalitet” och varnade för ytterligare intrång. Turkiets president Erdogan, som själv ockuperat stora delar av nordöstra Syrien sedan år 2016, betonade stödet för Syriens territoriella integritet och lovade att agera mot alla hot mot landets suveränitet.

Även Abu Mohammed al-Golani klagade till FN för att Israel upprättade en säkerhetszon till skydd för framtida angrepp från de nya makthavarna i Syrien, trots att al-Golani själv – med hjälp av Turkiet – i åratal ockuperade närmare 9000 kvadratkilometer (vilket motsvarar mer än en tredjedel av Israels yta) av nordöstra Syrien vilket möjliggjorde erövringen av Syrien.
Det var i praktiken Turkiets mångåriga ockupation av nordöstra Syrien som möjliggjorde de tidigare al Qaida-krigarnas erövring av Syrien.
En annan förutsättning var att Turkiet, Ryssland och Iran medvetet lät al-Assad förlora makten via direkt och indirekt stöd till jihadisterna med bakgrund i al Qaida. Samma dag som Assad föll samlades utrikesministrar för Ryssland, Turkiet och Iran i Qatar för att samordna sitt agerande.
Al-Golani kritiserade i mitten av december även Israel för en ”omotiverad eskalering” efter Israels flyganfall i Syrien, en storskalig operation mot över 350 platser över hela Syrien för att oskadliggöra Assads militära anläggningar så att de inte ska kunna hamna i den nya regimens händer.
Syriens före detta president Bashar al-Assad hävdade i mitten av december att han aldrig avsiktligt flydde till Ryssland. I ett inlägg på Telegram hävdade Assad att han bara lämnade huvudstaden den 8 december för att träffa ryska styrkor i Latakia-provinsen ”för att övervaka stridsoperationer” när syriska rebeller stormade Damaskus. Mitt i attacken, skrev Assad, var han tvungen att evakuera tillsammans med de ryska trupperna, som tog honom till Moskva.
Händelsen bekräftar den tydliga samordning som fanns mellan Turkiet, Ryssland och Iran.