Högtider har bevarat det hebreiska språket

De judiska högtiderna har traderats och överförts från generation till generation i årtusenden. Det hebreiska språkets betydelse för denna kunskapsöverföring var avgörande under diasporan eftersom bönerna vid varje judisk högtid lästes på detta språk. Hebreiska är i dag åter ett levande språk, vilket gör att man kan läsa texter som är tusentals år gamla.

I Bokens helgedom i Jerusalem förvaras Jesaja-rullen från tvåhundratalet före Jesu födelse, den mest intakta av Dödahavsrullarna. Här finns även den tusen år gamla så kallade Aleppo-handskriften, som dessförinnan var den äldsta existerande hebreiska Bibeln. Foto: Dennis Jarvis

Det hebreiska språket användes av Israels folk som talspråk i över 1000 år, fram till att det andra templet förstördes för knappt 2000 år sedan, då Romarriket intog Israel och judarna förskingrades. När det andra templet hade förstörts år 70 e.Kr. utvecklades det vi idag kallar bibelhebreiskan till mishnahebreiska, vilket användes för att skriva ner den judiska muntliga traditionen i Mishnan – en sammanfattning och tolkning av den judiska lagen, Torahn. Språket dog ut som talspråk efter några århundraden, men fortsatte att användas som ett liturgiskt och litterärt språk i samband med högtider och vid Torahstudier. Bönerna under de judiska högtiderna höll liv i hebreiskan och gav näring till drömmen om att få återvända till landet. Bönen ”Nästa år i Jerusalem” (LeShana Haba’a B’yerushalyim) lästes på bibelhebreiska vid varje påskmåltid och vid varje avslutande gudstjänst vid Yom Kippur.

I slutet av 1800-talet återuppväcktes hebreiskan som talspråk. Den drivande kraften var Eliezer Ben-Yehuda, en jude då bosatt i nuvarande Vitryssland i det dåvarande ryska imperiet. Han kom tidigt i kontakt med sionismen och såg återupplivandet av det hebreiska språket i Israels land som en nyckel till att förena alla judar. Han betraktade hebreiskan och sionismen som två sidor av samma mynt. År 1881 immigrerade Ben-Yehuda till det dåvarande Osmanska riket för att bosätta sig i Jerusalem. Han började utveckla hebreiskan till ett nytt språk som skulle ersätta jiddisch och de andra språk som de inflyttade judarna talade. Ben Yehuda skrev den första hebreiska ordboken och han uppfostrade sin son Ben-Zion Ben-Yehuda helt och hållet på hebreiska.

Döda havsrullarna, som hittades i Qumran-grottorna vid Döda havet år 1947, bekräftar noggrannheten hos dem som förde vidare och skrev ned Bibelns hebreiska texter till kommande generationer. Innan dessa arkeologiska fynd var de äldsta avskrifterna från Gamla testamentet omkring 1 000 år gamla medan vissa av Döda havsrullarna är före Jesu födelse. Trots att de var skrivna ett millenium tidigare var de i stor utsträckning identiska med dessa senare avskrifter. Nya fynd görs fortfarande. Dussintals fragment av Dödahavsrullarna hittades av arkeologer som arbetar i Judeens öken, uppgav den israeliska regeringen i mars i fjol (2021). De flesta av Döda havsrullarna förvaras i Bokens helgedom, som är en del av Israel Museum i Jerusalem.