Greve Zinzendorf – judarnas vän

Nikolaus Ludwig von Zinzendorf – greve, präst och godsägare i Herrnhut – var på 1700-talet grundare av herrnhutismen, en rörelse som blev pionjärer för världsmission och initiativtagare till 100 år av kontinuerlig bön. De sände över hundra missionärer över hela världen och kombinerade detta med en stor respekt för judarna och Guds planer för Israel.

Byst av Nikolaus Ludwig von Zinzendorf, i Herrnhut där herrnhutismen startade, mellan kyrkans församlingshem och klocktornet. Foto: Jan Mathys

En stor grupp av anhängare till John Huss, som brändes på bål år 1415, förföljdes i Böhmen de kommande århundradena precis som Huss. En del av dessa flydde till Tyskland för att söka skydd och greve Zinzendorf – som hade gott om land – upplät sin egendom till dem. På detta sätt uppstod en rörelse som blev banbrytande i kyrkohistorien.
Bakgrunden till detta uppvaknande kring Jesu försoning, missionsuppdraget och Israels plats i Guds plan var att Bibeln hade blivit tillgänglig på det egna språket. Teologen John Wycliffe släppte år 1382 den första kända fullständiga översättningen av Bibeln till engelska och Johan Gutenberg massproducerade den första Bibeln 1455. År 1466, innan Martin Luthers födelse, tryckte Johannes Mentelin en högtysk folkbibel i Strasbourg.
Zinzendorf lade till böner för Israel i gemenskapen och första gången i hela den västerländska kyrkan blev förbön för Israel en regelbunden del av liturgin. Bönen som bads var att Gud skulle ”återställa Juda stam i sin tid och välsigna dess första frukt bland oss”.

Zinzendorf introducerade också Yom Kippur som ett sätt att minnas trons judiska rötter, och försökte till och med äta mat som var kosher för att göra det lättare för judarna att leva i deras gemenskap. Han kritiserade den västerländska kyrkan för att ha antagit namnet ”Easter” (Oster på tyska) istället för att hålla fast vid den ursprungliga ”Pasch” (påsk på svenska), som är närmare den ursprungliga högtiden Pesach. Lamm var den påskmiddag som föredrogs av många herrnhutiska familjer under hela 1800-talet, med hänvisning till påskalammet som slaktades vid uttåget ur Egypten.
Zinzendorf gjorde flera försök att upprätta en judisk ”Kehila” (gemenskap eller församling) och arrangerade äktenskap av judiska-kristna par enligt judiska ritualer även om inte många judar kom till tro på Jesus, skriver den messianska organisationen One for Israel på sin hemsida men tillägger att” åtminstone en judisk familj anslöt sig till herrnhutismen vars ättlingar senare blev missionärer till Tibet, och det fanns säkert andra. Men många icke-judar berördes av denna fantastiska rörelse och evangeliet de erbjöd”.

År 1739 publicerade greve Zinzendorf anonymt en liten bok om sjutton fiktiva dialoger. Huvudpersonen representerar antagligen Zinzendorf själv och dialogerna utgör samtal
om ett antal religiösa frågor som uppstår när han möter människor under sin livsresa. Bland de sjutton dialogerna finns två kapitel som porträtterar mötet med människor med en judisk tro. Ett möte med en judisk köpman om judarnas andliga tillstånd följs av ett samtal mellan bokens huvudperson och en judisk forskare, som mest handlar om frågan om Jesus är Messias eller inte.
”Även om resenären försöker övertyga sin judiska samtalspartner till sanningen om den kristna tron, är deras debatt överraskande tankeväckande och artig och avslutar på ett öppet sätt med ömsesidiga uttryck för goodwill. De två dialogerna skildrar en balans mellan sympati för judarna och insisterande på Kristi messianska betydelse som är representativ för Zinzendorfs övergripande inställning till judendomen och judarna. Där bekräftar Zinzendorf starkt judarna, som Guds utvalda folk som fortsätter att spela en framträdande roll i Guds frälsningshistoria… Eftersom Gud är trogen förbundet med sitt utvalda folk, har kristna troende ingen anledning att förakta eller misshandla judarna. Snarare är de kallade att behandla judarna rättvist och att visa dem tillbörlig respekt, just för deras urgamla judiska tros skull” skriver teol dr Peter Vogt från Hernhut i Journal of Moravian History nr 6, 2009 och beskriver hur Zinzendorfs ”ståndpunkt står i markant kontrast till de olyckliga strömningarna av kristen antisemitism som har bidragit till Hitlers uppkomst och förintelsen.”