FN-systemets institutionaliserade judehat

FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) är tydliga exempel på institutionaliserat judehat i FN-systemet. Via UNHRC kan diktaturer som Syrien, Kuba och Nordkorea kritisera Israel utan att nämna Hamas och Islamiska Jihad och UNRWA drar sig inte för att samarbeta med terrorgrupper i Gaza.

FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan och Ban Ki-moon beklagade vid upprepade tillfällen FN-organens ensidiga kritik mot Israel. Foto: UN Media

FN, som i slutet av 1970- och 1980-talen dominerades av en allians av Warsawa-paktens och muslimvärldens diktaturer, tycktes under en kort stund nyktra till i början av 1990-talet. Det judehat som uttrycktes i ”sionism är rasism”-paragrafen som röstades igenom av totalitära stater i FN:s generalförsamling den 10 november 1975, upphävdes den 16 december 1991, samma månad som Sovjetunionen upplöstes. Generalsekreterare som Kofi Annan och Ban Ki-moon beklagade därefter vid upprepade tillfällen FN-organens ensidiga kritik mot Israel.
FN-chefen Kofi Annan skrotade FN:s misskrediterade människorättskommission och uppmanade offentligt och vid flera tillfällen att FN:s tvångsmässiga och ensidiga kritik mot Israel skulle upphöra. År 2005 konstaterade Kofi Annan att länder hade sökt medlemskap i människorättskommissionen ”inte för att stärka mänskliga rättigheter utan för att skydda sig mot kritik eller för att kritisera andra.”
Han menade att kommissionen undergrävdes av politiseringen och selektiviteten i arbetet och att bristen på professionalism kastade en skugga över FN-systemet som helhet.
Kofi Annan efterlyste ett nytt råd för mänskliga rättigheter men när han såg att även detta började upprepa misstagen från sin föregångare uppmanade han FN-rådet för mänskliga rättigheter att behandla Mellanösternfrågan ”på ett opartiskt sätt” och ”inte tillåta det att monopolisera uppmärksamheten på andras bekostnad där det finns lika allvarliga eller ännu allvarligare kränkningar.”

Vid ett besök i Israel år 1998 erkände Kofi Annan FN:s partiskhet mot den judiska staten. Han insåg att ”israeler ser hyckleri och dubbelmoral i den intensiva granskning som ägnas åt några av [Israels] handlingar, medan andra situationer misslyckas med att framkalla världens upprördhet och fördömanden.”
”Dessa och andra omständigheter har gett ett beklagligt intryck av partiskhet och ensidighet”, sade han vid ett annat tillfälle. Annan noterade också hur antisemitism inte togs upp av FN, trots att den fördömde andra former av diskriminering, och frågade: ”Har inte judar rätt till samma grad av skydd?”
Även efterträdaren Ban Ki-moon beklagade att decennier av politisk manövrering hade skapat ett oproportionerligt antal resolutioner, rapporter och kommittéer mot Israel. I ett tal till FN:s säkerhetsråd i december 2016 sade han: ”Under det senaste decenniet har jag hävdat att vi inte kan ha en partiskhet mot Israel i FN”. Han menade att FN-organisationens oproportionerliga antal resolutioner mot Israel hade ”hämmat FN:s förmåga att fullgöra sin roll effektivt”.
FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) är två av de tydligaste exemplen på institutionaliserat judehat i FN-systemet. Via UNHRC väljer länder som Syrien, Kuba och Nordkorea att kritisera Israel utan att nämna Hamas och Islamiska Jihad.
Och UNRWA drar sig inte för att samarbeta med terrorgrupper på Gaza. 12 UNRWA-anställda deltog i Hamas massaker den 7 oktober samtidigt som en chat-grupp på sociala medier med 3000 UNRWA-anställda hyllade terrorn.

En Reuters-artikel från 2008 hänvisade till oberoende människorättsgrupper som menade att FN-rådet för mänskliga rättigheter kontrollerades av ett antal länder i Mellanöstern och Afrika, med stöd av Kina, Ryssland och Kuba, som skyddar varandra från kritik.
Nio av de tio punkterna på rådets stående dagordning är allmänna och hänvisar inte till något särskilt land eller en viss situation. Punkt sju är en stående punkt som har rubriken ”Mänskliga rättigheter i Palestina och andra ockuperade arabiska territorier”, som handlar om ”kränkningar av de mänskliga rättigheterna och konsekvenserna av den israeliska ockupationen av Palestina och andra ockuperade arabiska territorier.”
När denna punkt diskuteras, som sker i sessioner som hålls tre gånger om året, kan länder som Syrien, Kuba, Nordkorea och dussintals andra rådsmedlemmar och observatörer kritisera Israel för många brott och kränkningar av mänskliga rättigheter, utan att nämna Hamas, Islamiska Jihad eller palestinska myndigheten, konstaterar organisationen UN Watch.
USA lämnade rådet 2018 på grund av dess USA:s FN-ambassadör Nikki Haley anklagade rådet för att ha en ”kronisk anti-israelisk partiskhet”. ”När rådet för mänskliga rättigheter behandlar Israel sämre än Nordkorea, Iran och Syrien, är det rådet självt som är dåraktigt och ovärdigt sitt namn. Det är dags för de länder som vet bättre att kräva förändringar”, sa Haley i ett uttalande.
I december 2020 sade USA:s FN-ambassadör Kelly Craft att FN:s råd för mänskliga rättigheter var ”en fristad för despoter och diktatorer, fientligt inställda till Israel och ineffektivt i verkliga människorättskriser”.