En kamp mot Irans mullor och FN:s antisemitism

Benjamin Netanyahu har kämpat mot Iran och de iranstödda terrorgrupperna Hamas och Hizbollah under hela sitt politiska liv. Men också mot den institutionaliserade antisemitismen i FN. Nu har hans kamp mot Iran blivit ett regelrätt krig samtidigt som antisemitismen inom FN-systemet slår tillbaka med full kraft mot honom personligen.

Benjamin Netanyahu talar i FN den 26 november 1984. Foto:UN Photo/Saw Lwin

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu föddes fyra år efter andra världskrigets slut. Hans mor, Tzila Segal, föddes i Petah Tikva i det Osmanska riket medan hans far Benzion Netanyahu föddes i Warszawa. Pappan lämnade Polen år 1920, flyttade till det som i dag är Israel och undkom på så sätt Förintelsen.
Sonen växte upp i västra Jerusalem och tidvis i USA men återvände till Israel 1967 för sin militärtjänstgöring. Mellan 1956 och 1958, och från 1963 till 1967 bodde hans familj i USA där pappa Benzion blev historiker och undervisade på college medan sonen tog examen på High school.
Benjamin Netanyhau tjänstgjorde i fem år i en militär specialstyrka och gjorde kommandoattacker djupt inne i libanesiskt, jordanskt, egyptiskt och syriskt territorium. Han blev skadad vid flera tillfällen och deltog även i Yom Kippur-kriget 1973. 1976 dödades Benjamin Netanyahus äldre bror Jonathan Netanyahu under fritagningsoperationen på Entebbe-flygplatsen i Uganda.

Benjamin Netanyahu var mellan 1984 och 1988 Israels ambassadör i FN. I en intervju med den judisk-amerikanska tidskriften Moment från år 1988 beskriver den dåvarande FN-ambassadören hur FN har blivit ett instrument för universell antisemitism och för politisk krigföring mot Israel.
”Det är något nytt i antisemitismens historia. Under detta århundrade flyttade den till Tyskland. Nu är den tillbaka i Ryssland. Men sedan FN inrättades finns det något nytt, eftersom antisemitismen nu har ett universellt instrument, en universell apparat för global spridning… I FN har antisemiterna hittat ett sätt att sprida sitt gift genom nationernas blodomlopp,” sade Netanyahu, som 1996 blev den yngste premiärministern i Israels historia och den första premiärministern född i den moderna staten Israel. Han är i dag den premiärminister som har suttit längst. Likudpartiets ledare har suttit i över 17 år: från 1996 till 1999, från 2009 till 2021 och från 2022 till i dag.

Månaderna fram till den första valvinsten år 1996 kantades av en rad terroristattacker från Hamas, bland annat självmordsattacker mot två bussar i Jerusalem som dödade 45 personer och en självmordsbombning i Tel Aviv som dödade 13 och skadade 130. Syrien och Iran misstänktes för att ha hjälpt till med planering och finansiering av dessa attacker.
När han kommit till makten beslutade Netanyahu och Jerusalems borgmästare Ehud Olmert att öppna en utgång i de arabiska kvarteren för att göra tunneln längs den västra muren av templet tillgänglig för turister. Beslutet utlöste tre dagars upplopp från palestinier, vilket resulterade i dussintals döda.
Redan åren 1997 och 1999 rekommenderade israelisk polis för första gången att Benjamin Netanyahu skulle åtalas för korruption. Åtalen lades ned i brist på bevis.
Netanyahu besegrades i valet 1999 och drog sig sedan tillbaka från politiken. Under tiden som arbetarpartiets Ehud Barak var premiärminister inleddes den andra intifadan där terrorgrupperna Hamas, Islamiska Jihad och PFLP utförde en rad omfattande terrordåd. Netanyahu återvände snart till politiken och blev utrikesminister och finansminister under premiärminister Ariel Sharon, innan han avgick i protest mot Sharons tillbakadragande från Gaza år 2005.

Netanyahu blev Likuds ledare samma år när Sharon efter kritiken mot tillbakadragandet från Gaza lämnade Likud och bildade ett eget parti. Efter valet 2009 blev Netanyahu återigen premiärminister. Den 24 september 2009, i ett tal till FN:s generalförsamling i New York, sa Netanyahu att Iran utgör ett hot mot världsfreden och att det åligger världsorganet att förhindra den islamiska republiken från att skaffa kärnvapen.
Han vann sedan valen 2013 och 2015. Netanyahu har vägrat att acceptera restriktioner för var judar kan bo, och menar att Jerusalems araber och judar ska kunna köpa bostäder var de vill: ”Tanken att vi skulle ha denna etniska rensning som ett villkor för fred, tror jag är anti-fred.”
Netanyahu har genomfört en kraftfull process mot en fri marknadsekonomi. Privatiseringen av statliga myndigheter och omvandlingen av det socialistiskt präglade Israel ledde till att han fick många politiska fiender. Netanyahu har haft uppslitande konflikter med politiska motståndare. Många av dem har tidigare samarbetat med Netanyahu för att sedan bli avskedade eller sluta på eget bevåg.
Åren och 2017 och 2019 åtalades Netanyahu återigen för korruption. I juni 2021 förlorade Netanyahu premiärministerposten, innan han återvände efter valet 2022 som var det femte demokratiska valet i Israel på knappt två år där omkring två miljoner araber hade rösträtt, vilket är fler demokratiska val än i hela övriga Mellanöstern under samma period.
Netanyahus koalition drev efter valet 2022 igenom rättsliga reformer, vilket möttes av protester i början av 2023. Korruptionsanklagelser och kritiken mot reformerna eldades på från en politisk opposition vilket delade landet mitt itu. Hizbollahs ledare Nasrallah menade sommaren 2023 att den politiska splittringen var ett tecken på svaghet.

I oktober 2023 drabbades Israel av en storskalig attack av terrorgruppen Hamas, vilket startade kriget mellan Israel och Hamas. Netanyahu kritiserades för att ha misslyckats med att förutse attacken i det som beskrivits som Israels största underrättelsemisslyckande på 50 år.
I FN:s generalförsamling i september i år påpekade Netanyahu att det har antagits fler resolutioner mot Israel i FN:s generalförsamling under senaste decenniet, än mot hela världen tillsammans.
”Sedan 2014 har detta organ fördömt Israel 174 gånger. Den fördömde alla andra länder i världen 73 gånger. Det är mer än 100 extra fördömanden för den judiska staten. Vilket hyckleri. Vilken dubbelmoral. Vilket skämt. Tills Israel, den judiska staten, behandlas som andra nationer, tills detta antisemitiska träsk har tömts, kommer FN att ses av rättfärdiga människor överallt som inget annat än en föraktfull fars”, sade han.
I oktober 2024 meddelade Israel att FN:s generalsekreterare Antonio Guterres inte längre var välkommen i Israel och att FN:s hjälporganisation UNRWA, på grund av sin nära koppling till terrorgruppen Hamas, inte heller var välkomna att arbeta i Israel. Till detta kommer att FN-styrkorna UNIFIL – som skapades för att förhindra Hizbollah att etablera sig nära Israels norra gräns – har tillåtit Hizbollah att bygga avfyrningsramper och tunnlar, samt förvara ett stort antal missiler i området, som enligt FN skulle demilitariseras. Den 20 oktober i år berättade en tidigare dansk FN-soldat i danska tidningen Berlingske Tidene att Hizbollah kontrollerade FN-soldaterna i Sydlibanon.
– Vi var totalt underställda Hizbollah. Vi hade en klart begränsad rörelsefrihet. Vi opererade till exempel aldrig efter mörkrets inbrott av rädsla för Hizbollah. Så de hade fri lejd under kvälls- och natt-timmarna, sade soldaten.