Det judiska bröllopet

Dagens judiska bröllopsceremoni består av två äldre ceremonier som brukade vara åtskilda med ungefär ett års mellanrum: Erusin, eller trolovning, och Nissuin, det faktiska äktenskapet. Sedan medeltiden sker dessa ceremonier vanligtvis vid ett och samma tillfälle.

Den judiska bröllopsceremonin äger rum under chuppan, en bröllopsbaldakin som är en symbol för att hemmet som brudparet ska bygga upp ska vara öppet på alla sidor för att välkomna gäster. Foto: Krista Guenin

Det är vanligt att brudgummen och bruden inte träffas under veckan före bröllopet. Ashkenazy-judar har en sed att brudgummen innan ceremonin täcker ansiktet på bruden (vanligtvis med en slöja), vilket påminner det judiska folket om hur Jakob lurades av Laban att gifta sig med Lea före Rakel, eftersom hennes ansikte var täckt av hennes slöja. Dessutom betonar slöjan att brudgummens huvudfokus inte är brudens skönhet, som tiden suddar ut, utan den inre skönheten som hon aldrig förlorar.

Själva bröllopsceremonin äger rum under chuppan, en bröllopsbaldakin med fyra öppna väggar, som är en symbol för att hemmet som brudparet ska bygga upp tillsammans ska vara öppet på alla sidor för att välkomna gäster.
Brudparet eskorteras vanligtvis till chuppan av sina föräldrar. I ortodoxa judiska samhällen eskorteras ofta bruden av båda mödrarna medan brudgummen eskorteras av båda fäderna. Bruden och brudgummen kan också var för sig eskorteras av sina respektive föräldrar eller av vilket gift par som helst.
Rabbinen eller kantorn som förrättar bröllopet läser sedan välsignelsen över vinet och över trolovningen. Bröllopsparet dricker därefter vin från en bägare.

Brudgummen ger så vanligtvis bruden en ring och säger inför två vittnen på hebreiska: ”Du är nu trolovad till mig enligt Moses och Israels lag”. Därefter följer uppläsningen av ketubah (bröllopskontraktet), som är skrivet på arameiska där mannens skyldigheter gentemot sin fru beskrivs. Dokumentet skrivs under av två vittnen och blir brudens ägodel som ofta sätts upp i hemmet som en inramad tavla.
Under Nissuin läser rabbinen också Sheva brachot (sju välsignelser) över en bägare vin. Dessa är tacksägelser till Gud och bön om att brudparet ska förenas för evigt och att Templet ska återuppbyggas. Sedan dricker brudparet från bägaren.
Därefter placeras ett glas på golvet och brudgummen krossar det under sin fot, en symbol för sorgen över Templets förstörelse. Bröllopsceremonin är slut nu och alla ropar ”mazal tov!” som betyder Grattis!

Efter bröllopsceremonin eskorteras ofta brudparet till cheder yichud (ett privat rum) och där de lämnas ensamma i några minuter för att markera parets nya status som make och maka och deras nya liv tillsammans.
Brudparet gör sedan en storslagen entré till ett rum fyllt med vänner och familj för att börja firandet, den stora festen, som då börjar med sång, uppsluppen dans, mycket mat och stor glädje. Dansen är en viktig del av ett judiskt bröllop och det är vanligt att gästerna dansar framför det sittande paret.
Efter maten läses Sheva brachot, de sju välsignelserna, ännu en gång över vinet.

Vid Sabbatens firande i Synagogan varje fredag kväll, välkomnas Sabbaten som en brud av församlingen. Bröllopet är det högtidligaste tillfället i livet och sabbaten jämförs därför med bruden.