Den judiska kalendern

Det judiska kalenderåret börjar traditionellt på Rosh Hashanah, det judiska nyåret, som i år börjar vid solnedgången den 25 september 2022, som motsvarar den 1: a i månaden Tishrei år 5783 enligt judisk tideräkning.

Det judiska nyåret Rosh Hashanah inleds den sjunde månaden. Då blåses i en shofar, ett horn av en bagge. Foto: Pixabay

Den judiska kalendern används för att fira judiska högtider och som en officiell kalender för staten Israel. Den bestämmer datumen för judiska helgdagar och lämplig offentlig läsning av Torah-avsnitt samt ger en tidsram för jordbruket. Den är även en officiell kalender för civila helgdagar, vid sidan av den gregorianska kalendern.
En dag i den judiska kalendern pågår från solnedgång till solnedgång. Slutet på sabbaten och andra helgdagar är baserat på när mörkret infaller strax efter solnedgången. År 5783 börjar följaktligen efter solnedgången den 25 september 2022.
Den judiska kalendern har flera olika nyår, som används för olika ändamål; främst det civila nyåret och religiösa nyåret. Användningen av flera startdatum för ett år är jämförbart med olika startdatum för ”räkenskapsår” och ”läsår”.
Den 1 Nisan är det religiösa nyåret för högtiderna. Påsken (som börjar den 15 Nisan) beskrivs exempelvis i bibeln som att den infaller ”i den första månaden”, medan Rosh Hashana (som börjar den 1 Tishrei) beskrivs som att den infaller ”i den sjunde månaden”.

Den nuvarande judiska kalendern är uppbyggd utifrån komplicerade matematiska beräkningar som är resultatet av en utvecklingsprocess som har ett tydligt babyloniskt inflytande och med principer som lades fast på 1100-talet.
Då ersattes också principen att räkna åren efter templets förstöring med en tideräkning baserad på Moseböckernas skapelseberättelse och efterföljande bibliska historia. Den judiska kalenderns referenspunkt anses traditionellt sett vara ett år före världens skapelse.
Den hebreiska veckan utgår från den sjudagarsperiod då världen skapas. Veckan börjar med söndag och fortsätter till lördag, som är sabbat.
Kalenderns månader består av 12 månmånader, det vill säga från nymåne till nymåne, medan åren är baserade på ett solår – tiden för jorden att rotera ett varv runt solen. Kalenderåret innehåller tolv månmånader på tjugonio eller trettio dagar, med en extra månmånad som läggs till regelbundet för att synkronisera de tolv måncyklerna med det längre solåret. Dessa extra månader läggs till sju gånger under en nittonårsperiod – det vill säga en extramånad vartannat eller vart tredje år.
Det finns dessutom regler för att förhindra att vissa helgdagar infaller på vissa dagar i veckan. Det sker genom att lägga till en extra dag till månaden Marcheshvan (som då får 30 dagar) eller genom att ta bort en dag från Kislev (till 29 dagar).

Under ett skottår läggs ytterligare en månad till efter Shevat (Adar I), medan den vanliga Adar kallas ”Adar II”.
Under den babyloniska fångenskapen antog det judiska folket de babyloniska namnen för månaderna. Månadsnamn som Nisan, Iyar, Tammuz, Ab, Elul, Tishrei och Adar delas dessutom med flera arabisktalande länder.
Perioden från Adar till Marcheshvan innehåller alla de högtider som anges i Bibeln. Pesach inleds 15 Nisan, Shavuot startar 6 Sivan, Rosh Hashanah börjar 1 Tishrei, Yom Kippur inleds 10 Tishrei, Sukkot infaller 15 Tishrei och Shemini Atzeret börjar den 22 Tishrei. Denna period är fast, då görs inga justeringar.

Månaderna i den civila kalendern är i tur och i ordning:
Nisan (mars-april)
Iyar (april-maj)
Sivan (maj-juni)
Tammuz (juni–juli)
Ab (juli–augusti)
Elul (augusti–september)
Tishrei (september-oktober)
Cheshvan – eller Marcheshvan (oktober-november)
Kislev (november-december)
Tevet (december-januari)
Shevat (januari-februari)
Adar (februari-mars)