Fritagningsoperationen i Entebbe

Operation Entebbe var en framgångsrik fritagningsoperation där kommandosoldater från Israels försvarsmakt (IDF) fritog över 100 gisslan vid Entebbes internationella flygplats i Uganda den 4 juli 1976. Den ende av kommandosoldaterna som dödades var Benjamin Netanyahus bror Jonathan.

Den senast kända bilden på Jonathan Netanyahu. Foto: Okänd

Bakgrunden var att Air France-flygplan med 248 passagerare hade kapats av medlemmar i de Moskva-styrda terrorgrupperna Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) och tyska Revolutionäre Zellen. Terroristerna och det kapade flygplanet togs emot av den ugandiska regeringen och diktatorn Idi Amin välkomnade dem personligen. Alla i gisslan flyttades till en nedlagd flygplatsterminal där kaparna åtskiljde alla israeler och icke-israeliska judar från den större gruppen. 94 personer och 12 medlemmar av Air France-besättningen blev kvar som gisslan medan övriga släpptes. Kapten Michel Bacos och besättningen på deras kapade Air France Airbus vägrade att överge de 94 israeliska och judiska passagerarna som hade valts ut som gisslan.
Räddningsoperationen ägde rum på natten då Israels transportplan transporterade 100 kommandosoldater de över 400 milen till Uganda efter en veckas planering. 102 av 104 i gisslan räddades, fem israeliska kommandosoldater skadades och gruppens chef, överstelöjtnant Jonathan Netanyahu, dödades. Jonathan Netanyahu var äldre bror till Benjamin Netanyahu, Israels premiärminister.
Alla kapare och 45 ugandiska soldater dödades och en tredjedel av Ugandas flygvapen förstördes. Kenyas stöd till operationen ledde till att Idi Amin mördade 245 kenyaner i Uganda medan 3 000 kenyaner flydde till Kenya.

Diktatorn Idi Amin besökte gisslan nästan varje dag och uppdaterade dem med information om utvecklingen. Inne i Entebbe-terminalen, hade en i gisslan, Yitzhak David som överlevt Auschwitz, ett samtal med den tyska terroristen Wilfried Bose, vilket bevittnades av en annan gisslan, Ilan Hartuv, som senare berättade i tidningen Haaretz den 8 juli 2011:
”David visade honom [Wilfried Bose] numret som var tatuerat på hans arm och sa till honom på tyska: ’Jag hade fel när jag berättade för mina barn att det finns ett annat Tyskland. När jag ser vad du och dina vänner gör mot kvinnor, barn och äldre ser jag att ingenting har förändrats i Tyskland.´
Bose, som dittills varit lugn och beslutsam, bleknade och darrade. ’Du har fel. Jag utförde terrordåd i Västtyskland för att det styrande etablissemanget tog nazister och reaktionärer i sin tjänst… Jag och mina vänner är här för att hjälpa palestinierna, eftersom de är den svagare parten. Det är de som lider.’
Yitzhak David svarade då: ’Ja, då, när palestinierna uppfyller sitt löfte och kastar oss i havet, kommer vi till dig för att få hjälp att kapa arabiska plan.’
När skottlossningen började var Bose den ende av terroristerna som gick in i vår hall med en kalasjnikov i handen. Han riktade den mot oss, men kom genast till sinnes och beordrade oss att dra oss tillbaka till toaletterna och hitta skydd där. Han sköt inte på oss, bara på soldaterna. Efter att han dödats i korselden såg jag att hans kalasjnikov var riktad mot dem.”

Kaparna krävde en lösensumma på 5 miljoner dollar för att frige gisslan och att 53 fängslade palestinska och pro-palestinska terrorister skulle släppas. De hotade att börja döda av gisslan den 1 juli, men efter att den israeliska regeringen hade accepterat förhandlingar förlängde kaparna sin tidsfrist till 4 juli. Denna förlängning blev avgörande för att ge IDF tillräckligt med tid för att komma till Entebbe.
Den 3 juli kl 18.30 beslutade den israeliska regeringen om ett räddningsuppdrag och general Dan Shomron utsågs till operationens befälhavare. Kenya gav tillstånd att korsa Kenyas luftrum och tanka Hercules-planen på det som idag är Jomo Kenyattas internationella flygplats.
Insatsstyrkan flög över Röda havet, mestadels på högst 30 meter för att undvika radar, passerade söder om Djibouti och nordost om Nairobi i Kenya. De israeliska styrkorna landade på Entebbes flygplats med öppna lastdörrar och körde ut en svart Mercedes-bil som såg ut som president Idi Amins bil. Tre andra Herculesplan hade då landat pansarskyttefordon som förstörde Ugandas MiG-stridsplan för att förhindra dem att förfölja israelerna.
Minst fem israeliska kommandosoldater skadades och överstelöjtnant Jonathan Netanyahu dödades. Netanyahus kropp lastades på ett av planen innan de lämnade flygplatsen. FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim ansåg därefter att räden var ”en allvarlig kränkning av suveräniteten i en FN-medlemsstat”.

År 1967 var major Rami Sherman med vid fritagningen av gisslan i Operation Entebbe för fyrtioåtta år sedan.
– Dagens gisslansituation i Gaza är mycket mer komplicerad och är dessutom dynamisk och förändrar sig hela tiden. Mitt enda råd till de som är ansvariga i dag är att inte diskutera olika strategier för hur gisslan ska fritas i tv-paneler utan bakom stängda dörrar, säger Rami Sherman, som var andreman i kommandokedjan efter Jonathan Netanyahu i fritagningsoperationen.
Vi möter honom på restaurang Maxim strax utanför Haifa, som i oktober 2003 sprängdes av en självmordsbombare från Islamic Jihad. Tjugoen restaurangbesökare dödades och 60 skadades. 
I den amerikansk-judiska tidskriften Moment år 1988 beskrev Benjamin Netanyahu sin relation med sin storebror Jonathan: ”Han hade ett enormt inflytande på oss. På många sätt utbildade han oss. Han var ett exempel för oss… Efter sin död lämnade han ett arv som består. Hans arv är som en kompass snarare än en tyngd… Vi var väldigt, väldigt nära, en väldigt tight familj, väldigt nära bröder. Vi kände att han var unik även under sin livstid.”