80 år sedan Förintelsen kom till Norge
Den 26 november är det 80 år sedan Förintelsen kom till Norge och det tyska lastfartyget MS Donau lämnade Oslo hamn med 532 judar för vidare transport till Auschwitz. Bara nio av dem som gick ombord skulle överleva.
Den 26 november 1942 åkte MS Donau från Oslo hamn med 532 judar för vidare transport till Auschwitz. Foto: Okänd
Samma dag fraktades 26 judar med fartyget MS Monte Rosa, även dem från Oslo hamn med destination Auschwitz. Endast två av dessa judar överlevde kriget.
Totalt deporterades 773 personer från Norge under krigsåren, de flesta direkt till Auschwitz. Enbart 34 överlevde och kunde återvända till Norge.
Den norsk-judiska befolkningen bestod av ca 2100 personer när Tyskland ockuperade Norge den 9 april 1940. En dryg tredjedel av dem deporterades med båt direkt från Oslo hamn via Stettin till Auschwitz.
Den 20 januari 1942 i Wannsee, en förort till Berlin, samlades tyska ministrar och polischefer för att samverka vid den fysiska utrotningen av den judiska befolkningen i Europa. Konferensens huvudsyfte var att organisera och koordinera deportationen och förintandet av kontinentens judar.
Wannseekonferensen slog fast att det fanns 1300 judar i Norge, men bortsåg från dem som hade flytt till Norge från judeförföljelserna i Europa.
Systematisk kartläggning
Redan ett år efter Nazi-tysklands ockupationen av Norge i april 1940 fick landets polismästare order om att beslagta alla radioapparater i judisk ägo. Under 1941 blev judiska butiker nedklottrade med antisemitisk propaganda.
I januari 1942, dagarna efter Wannseekonferensen, fick alla norska judar order om att infinna sig hos polisen för att få ett ”J” i sina identitetshandlingar, en identitetsmetod som initierats av Sverige.
I februari samma år tvingades alla judar fylla i ett frågeformulär om personliga förhållanden, religion, utbildning, medborgarskap, näringsverksamhet och förmögenhet.
Våren 1942 pågick en systematisk kartläggning av judarna och den tyska polisen säkrade medlemslistorna hos de judiska församlingarna i Oslo och Trondheim. Mellan den 26 oktober och 26 november flydde ungefär 1100 norska judar, 60 procent av den judiska befolkningen i Norge, till Sverige.
Deportationen av de norska judarna till Förintelseläger i det ockuperade Polen skakade om opinionen i Sverige. Aktionen i november 1942 mot de norska judarna fick stort utrymme i svensk press och blev år 1942 årets mest omtalade nyhet vilket bidrog till en omsvängning i landets utrikesdepartement. I december 1942 erbjöd sig Sverige genom framställning från UD till Tyskland att ta emot de judar som fortfarande fanns kvar i Norge, vilket innebar att Sverige blev den första suveräna staten – sedan Nazi-tyskland inledde sin förföljelse av judar år 1933 – att deklarera till tyskarna att alla judarna från en tredje stat var välkomna.
Från J-stämpel till skyddspass
Sverige spelade året därpå en aktiv roll då nästan alla av de drygt 8 000 judar som befann sig i det ockuperade Danmark kunde räddas undan deportation till nazisternas koncentrationsläger genom att sätta sig i säkerhet i Sverige. Operationen blev en av de största enskilda aktionerna mot nazisternas judeutrotningar under andra världskriget.
Sveriges regering gjorde ett officiellt uttalande i Sveriges radio den 2 oktober 1943 där Nazityskland varnades för konsekvenserna om de danska judarna utsattes för samma behandling som judar i Norge och andra ockuperade länder.
För första gången sedan Hitler kom till makten 1933 uttryckte en suverän europeisk stat offentligt sin villighet att ovillkorligt ta emot judar som flydde från nazisterna.
Sverige, som strax innan kriget bad Nazi-tyskland om att stämpla ett rött ”J” i varje judiskt pass för att enklare kunna avvisa judiska flyktingar vid gränsen, skickade i slutet av andra världskriget ut en diplomat – legationssekreteraren Raoul Wallenberg – till sin beskickning i Budapest. Där erbjöd han och övrig ambassadpersonal skyddspass och provisoriskt medborgarskap till judar, samt ordnade så kallade svenskhus runt om i Budapest dit judar kunde söka sin tillflykt. Tiotusentals ungerska judar kunde på detta sätt räddas genom Sveriges officiella agerande.