Adolf Eichmanns historiska rättegång

Förintelsens koordinator Adolf Eichmann flydde, tillsammans med niotusen av nazisternas krigsförbrytare, till Sydamerika efter andra världskrigets slut.

1960 togs han tillfånga i Argentina av den israeliska underrättelsetjänsten och fördes till Israel där han dömdes till döden.

Adolf Eichmann var från oktober 1939 koordinator och ansvarig för deportationen av Europas judar till nazisternas ghetton och förintelseläger. Han var dessutom protokollförare vid Wannseekonferensen i januari 1942, där besluten togs om hur Förintelsen administrativt skulle samordnas och praktiskt genomföras.

Efter att Nazi-tyskland i mars 1944 ockuperade Ungern transporterade Adolf Eichmann omkring 440 000 av Ungerns judar via 150 tågtransporter till Auschwitz – trots att det då var helt uppenbart att Tyskland skulle förlora kriget. Nio av tio judar mördades direkt vid ankomsten.

I Budapest mötte Eichmann motstånd från Raoul Wallenberg som räddade tusentals ungerska judar tack vare svenska skyddspass och som tillsammans med övriga neutrala legationer kunde förhindra Eichmanns sista order om att 60 000 judar i Budapests getto skulle utplånas.

Eichmann flydde från Budapest i slutet av december 1944 när Röda armén skulle inta staden.

Han kom först till Österrike och bildade en partisanstyrka innan han upplöste den och tog sig till Tyskland. Där greps han och hamnade i olika fångläger. När han i samband med Nürnbergrättegången insåg att han skulle avslöjas och ställas till svars, rymde han med hjälp av ett nätverk av högt rankade krigsfångar. Han bytte namn och lyckades ta sig till norra Tyskland innan han våren 1950 flydde till Italien.

Med ett flyktingpass med namnet Ricardo Klement seglade han i juni 1950 från Genua till Buenos Aires i Argentina där han två år senare återförenades med fru och tre söner.

En av sönerna blev tillsammans med en dotter till en tysk emigrant med judiskt påbrå, som i sin tur blev misstänksam vem fadern egentligen var. Efter att ha gjort efterforskningar blev han övertygad om att han hade hittat Adolf Eichmann och skickade därför ett brev till det tyska rättsväsendet som tog kontakt med det israeliska utrikesministeriet. Israels premiärminister David Ben-Gurion beordrade därefter den israeliska underrättelsetjänsten Mossad att fånga Adolf Eichmann levande och ta honom till Israel för en rättegång.

En grupp män tillfångatog Eichmann i Argentina och förde honom till Israel. Den spektakulära operationen inleddes i början av 1960 och gripandet skedde, efter flera månaders övervakning, den 11 maj. Den 22 maj 1960 landade El Al-flygplanet med Eichmann ombord i Israel.

Rättegången inleddes i april 1961 och i december samma år dömdes Eichmann till döden genom hängning. Den 1 juni 1962 verkställdes dödsdomen.

Eichmann uppgav inför domstolen, att han endast hade utfört order och att han hade varit bunden vid den ed som han hade avlagt till Hitler. Adolf Eichmann dömdes för folkmord och för brott mot mänskligheten. Han är en av två personer som blivit avrättade via dödsstraff i Israel.